Lalalalala!

Hej på er, har absolut ingen blogglust.
Har jätte mycket i skolan, innebandyn och det händer så mycket annat runt omkring mig som tar tid, så bloggen får lida.

Och då är frågan, varför skriver jag en massa saker här på bloggen om hur jag mår fast än jag har sagt att jag inte ska göra det? Jag vet inte varför jag gör det, men det är väl som jag vill att dem som läser bloggen ska veta att även om man alltid är glad så finns det otroligt mycket som man döljer för alla.
Jag tror inte att jag är den enda som döljer otroligt mycket inför mina bästa vänner, föräldrar och alla andra runt omkring.
Att jämt och ständig gå runt och dölja en oro som alltid finns där...

Ibland vill man bara att någon ska se en i ögonen och säga "du mår inte bra av att ha det såhär."
Eller så behöver man bara den one and only att vända sig till, en som man vet verkligen bryr sig, och man slipper höra "jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa dig". Fattar ni vad jag menar?

Ytterligare en text...

Jag skulle vara dålig på innebandy?
Okej, förklara detta för mig då, är man dålig om man har spelat som back i 1 månad och får höra av sina tränare att man är en av våra två bästa backar?
Är man dålig om spelar med damlaget då och då?

Bara för att jag orkar springa tio varv i sporthallen medan en patetisk kille på min skola (som nu säger att jag är dålig på innebandy) inte ens orkar springa ETT varv.
Saken är den att jag är bättre än vad han någonsin kommer bli, låter som om jag har sjukt mycket självförtroende, men tro mig, det har jag inte efter idag.

Och du säger att jag spelar i ett dåligt lag, okej då ska jag förklara för er alla som har sagt att vi är ett dåligt lag.
Vi kanske inte är dem bästa, vi leder inte i serien och vi vinner absolut inte varenda match, men en sak ska ni ha klart för er, vi kämpar tills vi inte orkar mer ute på planen, vi skrattar och vi vinner o förlorar som ett lag, kan inte alla försöka slå det!?!?!

Jag tänker inte bryta ihop för att en som jag inte ens känner och en som aldrig sett mig spela säger att jag är dålig?
Vet ni vad, jag har faktiskt en dröm, som jag aldrig vågat säga till någon... Och det är att få spela i Skånelaget, så nu tänker jag bannemej satsa på innebandyn, och jag tänker komma med i skånelaget!!!


JAG ÄR ARG, ARG OCH ARG!

Kom tänka på att bloggen har blivit en sida där jag skriver om vad jag känner osv.
Vad tycker ni om det? Bra?

Jaja, som ni ser på rubriken är jag ARG!
Nu måste ni tyvärr läsa ett till inlägg med mycket text, men jag tvingar er inte att läsa.

Denna veckan har jag mått otroligt dåligt, när jag har mått som bäst, har någon tryckt ner mig, när jag tagit mig upp och är på bättre tankar, blir jag ner tryckt igen...
Alla litar på det lilla leendet som man kommer med varje dag, "hej, jag är jätte glad idag, jag bara är ovän med min såkallade bästa vän, jag har det jätte jobbigt just nu, jag går runt med en klump i magen varje dag, jag vägrar gå till skolan, ååååh mitt liv äger, hejdå!"

Kolla så mycket ett leende döljer!?
Alla som man inte pratar mer med i skolan, dem tror på det, dem ser inte hur dåligt man mår.
Sedan kommer dem och trycker ner en, som om man inte redan har det jobbigt? Jag behöver inte ha det värre, tro mig jag har det redan jobbigt, ni behöver inte göra det 500 gånger värre, jag klarar mig utan det!

Denna glassen gjorde min dag! ♥

Det finns inget jobbigare än att se dig med dem andra...

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta...
Jag har mina åsikter om allt och alla, och ibland måste jag få skriva av mig här på bloggen, trots att jag aldrig bloggar.
Jag förstår inte hur mycket en person kan förändras, från att ha varit riktigt nära vänner till att knappt känna varandra!?
Hur kan det bara bli så? Alla växer ifrån varandra, visst, men inte på det sättet.
Klaga på mina vänner, hur långt kommer du? Säg att dem har förändrats, dem kommer inte förändras mindre bara för att du säger det.
Innan du klagar på oss andra, ta en titt på dig själv, är du bättre själv? Gumman, du har förändrats minst lika mycket.
Hon sviker dig? Du sviker många fler med ditt beteende.

För någon vecka sedan trodde jag att allt skulle bli bra, nu är vi tillbaka där vi började.
Men vet du, ignorera oss, snacka skit om oss, säg och gör vad du vill mot oss men tro mig, den dagen du står där själv, finns vi inte bredvid dig!

En söt bild på mig och mamma från London!

Kram, bilder och inlägg kommer snart, måste bara gå vidare och glömma först!

Jag skulle aldrig ge upp på vår vänskap!

Varför ska man låtsas som om allt är bra? När man kan säga som det är?
Varför måste man dölja allt? Och gråta sig tills sömns varje natt?
Varför finns sms och facebook? Skapar bara en massa bråk, gör världens tigthaste vänner till ovänner och hatar varandra, vad är meningen?
Man säger nej jag ska inte bry mig, men vad gör man? Jo man bryr sig så himla mycket, man har en klump i magen och man vill bara få rätt på allt, men det blir bara värre.

Vad som än händer tänker jag inte ge upp, det får ta sin tid, men det ska bli bra.
Utan dig är det som om halva jag är borta, du har varit min bästa vän, syster och den jag har kunnat snacka om allt med.
När jag inte har dig kvar, har jag inget.
Ingen att dela mina minnen med, ingen att skratta så mycket med och jag står där helt själv.
Men jag skulle aldrig ge upp något så fint som vår vänskap och våra minnen, dem är värda guld.

Och att gå ut till alla och låtsas som om allt är som förr, tro mig, det är det jobbigaste som finns!

RSS 2.0